Albinius blev först rädd då han såg vad som väntade bakom dörren, men så såg han att det bara var en liten nisse.
”Men hallå Nisse”, sa Master förvånat.
”Jag skulle bara se så att allt går rätt till här, Gud…”, sa nissen Nisse innan Master avbröt honom.
”NEJ! Eller jag menar… Det går väldigt bra. Jag har förklarat för barnen vad som har hänt och de har förklarat några riktigt spännande händelser för mig!” sa Master.
”Okej, jamen då så. Då ser det ut som om allt är bra här då. Jag måste kila vidare till Tomteland, det finns mycket att göra där”, sa Nisse som sedan försvann sin väg.
”Vem eller vad var det där?” frågade Albinius lite förskräckt.
”Det var en nisse såklart, och inte vilken nisse utan övernissen! Det är den enda nissen som har namnet Nisse”, sa Master som om han vore lite avundsjuk på övernissen.
Albinius tvivel på Mr Master försvann allt eftersom dagen gick och han lärde känna honom bättre. Albinius bjöd honom till och med på kakor och de spelade spel och diskuterade hela dagen tills det var dags att gå och lägga sig.
Ingolf satt i sin säng då han hörde ljudet, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att han nästan alltid sitter i sängen. Han hörde i alla fall ett sådant fasansfullt ljud att han kände att öronen höll på att sprängas.
”Jag är så glad var julenatt, för då blev Jesus född…” Ingolf kokade nu av raseri. Vem kunde ens komma på tanken att lyssna på sådan musik i hans hus?
”HELGA! Stäng av det där oljudet NU!” skrek Ingolf allt han kunde.
”Vadå?! Vad menar du? Det är ju julmusik”, sa Helga ironiskt, men Ingolf som var så påverkad av den hemska musiken kunde inte förstå ironin så hans ansikte blev helt rött, han började kallsvettas och han kände migränen komma krypande.
”HELGA! STÄNG AV OLJUDET NU!”
”Okej, jag trodde bara att det skulle passa bra med julmusik idag, det är ju lucia imorgon!” sa Helga och började smått nynna på ”Natten går tunga fjät”.
”Vad är lucia för någonting, Helga?” undrade Ingolf, motvilligt nyfiken.
”Det är en högtid som man firar den trettonde december varje år. Då är barnen på alla skolor och dagis med i luciatåg och sjunger julsånger och så äter man lussebullar.”
”Usch vad hemskt! Jag ska förstöra detta för barnen och alla andra! Jag ska stjäla alla lussebullar i hela Sverige!”
”Haha, jag tror inte att det går, mästare. För man brukar baka lussebullar själv hemma. Men det går ju å andra sidan inte att baka lussebullar utan saffran…” sa Helga tre sekunder innan hon ångrade vad hon sagt.
”Var får man tag på saffran?”
”Det säger jag bara om jag får lyssna på min julmusik hela dagen!” sa Helga.
”Du är hemsk, det är vad du är. Du kommer hamna i helvetet, vet du det?” sa Ingolf som var lika röd i ansiktet som en tomteluva.
”Nej, det är du som är hemsk. Ska jag tala om var du kan få tag på saffran eller inte?” sa Helga bestämt.
”Okej då… Hemska människa….” sa Ingolf och masserade sitt huvud.
”Det finns i varje mataffär, men vid kassan för att det är så dyrt, så du kommer aldrig att få tag i det för så mycket pengar har du inte”, sa Helga som var lite skadeglad.
”Jo, det kan jag visst det! Stick iväg, jag måste planera min dag!”
Helga gick ut ur rummet och efter tio sekunder började den hemska julmusiken igen: ”Jul, jul strålande jul” Ingolf tog sig om huvudet och tänkte att han skulle förstöra all julmusik i världen om han bara fick chansen.
Tre timmar senare hade Ingolf underrättat sin armé om planen och en liten del av dem befann sig nu på Coop Forum i Umeå, gömda en meter ifrån saffranet. De hade redan lyckats ta sig in i butiken, vilket inte var den lättaste uppgiften, eftersom affären alltid var full av människor som julhandlade. Men som tur var så hade råttorna en hjärna (om än en ganska liten sådan) så de var ganska så smarta och framförallt små. De kunde alltså ta sig igenom varje skrymsle och vrå.
”Okej, nu har vi chansen. Det är en kund här som ser ut att vilja ha saffran, när kassörskan öppnar saffranslådan så agerar vi”, sa den smala och skabbiga råtta som hade befälet över kassa 5.
Råttorna såg när den stora handen tog tag i lådan och drog ut den. Alla råttor agerade snabbt; En av dem hoppade i lådan, andra började gnaga i botten av lådan och till slut hade det gått hål på botten av lådan och saffranet rann ut i påsen som tre andra råttor hade i handen. När innehållet var slut så hoppade råttan ut och så började rymningen. Överallt i hela Coop Forum (och på andra affärer i hela Sverige) kunde man se råttor som sprang längs väggarna för att ta sig ut med allt det dyrbara saffranet. Men dock så var alla så upptagna med att klaga på personalen för att det inte fanns någon saffran, att de inte lade märke till de små tjuvarna.
Miss T. Vamposaur
No comments:
Post a Comment