18 december sommar land, vinter land?

Plötsligt befann sig de båda barnen utomhus i en skog. Det konstiga var att det fanns ingen snö och inga granar där. Var de än tittade så var det enda de såg palmer, grönt gräs och sand. Irmelin flyttade sig nära Albinius och viskade ”Ali, var är vi? Skulle vi inte komma till tomteland?”
Men Albinius gav henne inget svar han bara tittade runt omkring sig som om han inte riktigt hade fattat vad som hade hänt. Irmelin suckade och drog sin förvirrade vän upp på fötterna ”Det verkar som om Master har klantat till det igen. Kom vi måste ta reda på vart vi är” Irmelin försökte dra Albinius mot stranden eftersom där visste hon att hon var säker mot råttorna, eftersom de då kunde rädda sig ut i vattnet. Men utan förvarning började Albinius gå åt helt motsatt håll.

”Ali, vart är du på väg?” frågade hon lite tveksamt.
”Jag tror de vill att vi ska gå mot stranden så därför borde vi gå åt andra hållet” Sa Albinius utan att vända sig om och se på Irmelin. Det gjorde Irmelin väldigt arg och först hade hon inte tänkt följa med men hon ångrade sig sedan av rädsla över att bli ensam. De gick en lång stund och var de än gick så möttes de av samma syn, palmer och åter palmer. Efter en stund ropade Irmelin ”Ali, kan vi inte stanna jag har ont i fötterna” Motvilligt gjorde Albinius som Irmelin hade sagt det gjorde Irmelin i alla fall lite nöjd. Hon lutade sig mot en palm men då hände det något, palmen gav vika och plötsligt var Irmelin borta. Albinius stirrade som förstelnad mot platsen där Irmelin hade stått för bara en minut sedan. ”Irmelin?” Ropade han lite försiktigt han kände hur paniken började stiga ”Irmelin var är du?” Men han fick inget svar då gick han fram till palmen och kände på den och plötsligt befann han sig inte längre i ett sommar paradis utan i ett vinter land.

”Visst var de där häftigt Ali!!” Sa Irmelin som nu stod framför honom igen, han nickade lite slött glad över att Irmelin hade kommit tillbaka.

”Kolla därifrån kommer det rök!” Ropade sedan Irmelin hon tog tag i Albinius hand och de började springa.

När de var framme vid platsen där de hade sett röken stannade de och gömde sig i ett skogsparti och Spanade. Det som de såg var ett enormt hus täkt med ljusgirlanger och trevliga skulpturer av tomtar, de båda barnen tittade på det imponerat.

”Det här måste vara tomtens bostad!” Sa Irmelin entusiastiskt.

”Ja, nu måste vi bara hitta Master” Svarade Albinius nästan lika entusiastiskt.

Tvärt avslutades deras diskussion då någon grabbade tag i deras axlar och drog dem bakåt.

”Och vad gör två inkräktare som ni här?” Sa en liten man elakt.

”V-vi söker en vän” Sa Irmelin som hade blivit väldigt rädd när mannen överraskade dem.

”Ni ljuger, min chef ska få bestämma vad vi ska göra med er” Han drog upp Irmelin och Albinius ur snön och ledde dem sedan framför sig som om de vore två olydiga hundar.

”Sist inkräktare kom hit hängde vi dem upp och ner i ett träd och lät dem dingla i flera dagar” Sa mannen och skrattade lite elakt. Irmelin tyckte inte om honom alls, hon ville så gärna sparka honom men hon kunde inte då mannen höll henne alldelse för hårt i armen så hon inte kunde vrida sig. Hon tittade mot Albinius och såg att han var alldeles vit i ansiktet. Ingen av dem visste vad som skulle hända nu. Den lilla mannen tog dem in i huset och fram till en enorm ekdörr som han sedan gav en försiktig knackning. Sedan gick han in ”Mästare, kan jag få tala med er?”
”Vad är det Algot” Sa en stor man med gråaktigt skägg och röda kläder.

”Jag har fångar två inkräktare…"

Då slet sig Irmelin loss ur hans grepp och skrek "Det är du som ljuger! Vi är inga inkräktare vi kom hit för att hitta vår vän!!!"

Algot skrattade "om det nu är sant kan du berätta för oss vad han heter?"

"Ja det kan jag! Han kallar sig Master!!" Svarade hon sturskt.

Algot gav henne en skeptisk blick sedan gick han fram till en gammal bok och började bläddra i den.

"Tyvärr, det finns ingen i tomteland med de namnen. Så berätta vad ni egentligen gör här!"

Då slog dörren plötsligt upp"Tomten! jag har något att berätta!" Gudmar kom inrusande.

Han stannade tvärt när han fick se Irmelin och Albinius. "Men, vad gör ni båda här?"

Miss M. Vamposaur