20 december-Nej

Idag skuttade Ingolf glatt gatan fram, det var en skrämmande syn att se denna bleka, svartklädda man bete sig som ett litet barn på julafton. Men just idag var nästan som julafton för Ingolf för snart skulle han stoppa julen för alltid. Det enda han nu väntade på var ett klartecken från Algot, han hade till och med köpt en mobiltelefon enbart för det här tillfället. Plötsligt ringde det Ingolf tvingades att svara snabbt för det var en mycket fånig melodi som spelades så fort någon ringde. Anledningen till att melodin var så fånig var att Ingolf inte hade fattat hur man fick mobilen att fungera, så han hade blivit tvungen att be Helga om hjälp. Detta tillfälle lockade fram Helgas elaka sida så istället för att lägga in en häftig ringsignal i Ingolfs telefon så spelades nu caramelldansen varje gång någon ringde.

”Hålla” Svarade Ingolf. På andra sidan luren hördes då en skrovlig röst ”Ingolf, det är Algot här och vi har fått ett smärre problem”

Ingolf suckade han hatade ordet ”Problem” nästan lika mycket som han hatade julen.

”Kan du förklara för mig vad för sorts problem det är?” Frågade han lite irriterat, det var tyst i luren en lång stund sedan sa Algot” Barnen har talat med tomten och vet snart vem du är…”

Ingolf blev då ursinnig ”VAD MENAR DU MED DET!? Skulle inte du och råttorna se till så att de inte blev något problem?”

”Jo mästare, men det verkar som om råttorna klantade till det. Och jag försökte se till så att de försvann från tomteland men då kom Gudmar och…” Mer hann han inte säga innan Ingolf avbröt honom ”Jag ger dig en dag till att sopa detta lilla problem under mattan, se till så att du inte klantar till det denna gång!” Sedan la han på luren.
Genast hade hans glada humör vänt och nu var han riktigt arg. Barnen hade blivit ett större problem än han trott. Han visste sedan tidigare att de två var experter på att lägga sina näsor i blöt eftersom han hade bott granne med dem båda i flera år, men inte att de skulle kunna förstöra så mycket för honom. Han började sakta lunka hemåt förhoppningsvis så hade Helga städat färdigt för just nu ville han bara vara ifred.

Algot satt och grubblade i sin lilla skrubb som han hade tagit som sovrum och arbetsrum. Han visste inte vad han skulle göra, han var tvungen att stoppa barnen men om hann gjorde det på fel sätt så skulle han bli upptäck och straffad. Men han visste också att om han inte gjorde något alls så skulle Ingolf straffa honom istället, och han kände på sig att Ingolf straff skulle vara värre än tomtens. Så nu var han tvungen att handla snabbt innan barnen upptäckte Ingolf. Han tog fram en grön ask som han hade haft i sin byrålåda sedan öppnade han den och tänkte på Irmelins hus.

Hemma i Irmelins hus satt Albinius och Irmelin och funderade på vad de skulle hitta på, det var för tillfället ensamma hemma eftersom Irmelins föräldrar var ute och handlade hemligheter.

"Irma, det här börjar bli läskigt ska vi verkligen ta reda på vem skurken är själva?" frågade Albinius Irmelin.

"Det är självklart Ali, men vi måste vara försiktiga"

Plötsligt landade en liten krokig gubbe utanför Irmelins dörr, han gick fram till den och ringde på. Irmelin och Albinius följdes ner för att öppna av rädslan över att bli anfallna av massa råttor igen. Men så fort de hade öppnat dörren så kastade sig den lilla mannen över dem. ”Nu har jag er snorungar!”
”Släpp oss!” Skrek Irmelin och Albinius förskräckt men det fanns inget de kunde göra mannen som var Algot var alldeles för stark och nu var de fast igen…