3 dagar. 3 hela dagar hade han legat och väntat – till en början uppspelt och illvilligt förväntansfull, men allteftersom tiden gick bara mer och mer otålig. Han hade förväntat sig någon sorts reaktions från sitt utpressningsoffer; ett vädjande om att låta ”de stackars barnen” gå fria, ett kompromissförslag, en attack från en armé av nissar ute för att oskadliggöra honom… Många varianter hade han hunnit tänka ut vid det här laget, men det faktum att ingen av dem gått i uppfyllelse ännu oroade honom. Han visste att brevet kommit fram; rapporten hade han fått två dagar tidigare, och de där råttorna hade inte hjärna nog att ljuga för honom. Ändå kände han sig osäker. Fanns det en möjlighet att tomten kunde ha missat att läsa brevet? Tänk om det dumma djuret lagt det i någon hög med redan lästa brev? Så var det säkert. De där värdelösa små kräken skulle bli hans fördärv genom sin obotliga inkompetens! En plötslig våg av ilska och panik sköljde över honom och fick honom att sätta sig upp i ett ryck – något som dock endast resulterade i att han slog huvudet i kistlocket han glömt att öppna. Han måste sluta vägra ha lampor tända i sitt rum. Man såg ju inte skillnad på de olika sorternas mörker.
- HEELGAAAAAAA!!!! Skrek han och tog sig för pannan.
Ursinnig och med ett huvud bultande av smärta kravlade han sig klumpigt ur kistan, och landade med en dov duns på den hårda marmorn nedanför. Helga möttes i dörröppningen av en ström mer eller mindre kreativa svordomar, samt synen av Ingolf liggandes i en inte alltför road hög på golvet. Hon backade snabbt ett steg tillbaka innan han såg henne, och väntade tills han åter tagit sig upp på fötter. Det var inte läge att skratta nu, även om det för tillfället kändes väldigt lockande. Hon kikade försiktigt fram bakom dörrkarmen, och försäkrade om att han vänt sig om innan hon gick in i rummet, så tyst hon kunde.
- Ja, mästare?
Helga märkte att han ryckte till vid orden, och hann inte riktigt dölja det skadeglada leende som letade sig fram innan Ingolf vände sig om. Grimaserandes och med en hand för pannan såg han mest ut som en missnöjd bulldog.
- Det här går inte längre, muttrade han ilsket mellan tänderna.
Helga, hämta mig en mobiltelefon!
Tyst och halvt gapandes stod Helga och stirrade frågande på vad hon dittills trott varit den minst samtidsorienterade person som existerat.
- M-men… mästare… Vad, eh… vad ska ni med en… MOBILTELEFON till? Hon uttalade ordet som för ett barn.
- Vad brukar man ha dem till? Fräste han tillbaka och viftade otåligt åt henne att lämna rummet.
- Och ge mig en dator också! Ropade han efter henne ut i korridoren.
Ingolf, mannen som hatade julen och klädde sig, betedde sig och bodde mest likt en 1700-talsvampyr hade alltså för första gången uppmärksammat existensen av moderna medier och kommunikationssätt. Helga var osäker på om detta var ett bra eller dåligt tecken.
Resten av dagen tillbringade Ingolf i en kamp mot teknikens under, och de underskattade och motsträvande krafter de besitter. Efter några timmar hade han dock funnit ett nummer han trodde kunde leda dit han ville. En sökning på eniro (en sida det tagit honom exakt 75 minuter att hitta) gav 1052 träffar för ordet tomte. Enligt Ingolf såg träff nummer 12 mycket lovande ut, och han slog med vissa svårigheter in numret i nummerraden till ett textmeddelande. Med hjälp av telefonens inbyggda ordlista kunde Ingolf sedan utan problem producera ett meddelande långt över gränsen till oförståeligt för samtliga mänskliga individer över 15 år. Han nöjde sig dock med detta - oberoende av det faktum att han i vilket fall inte haft skicklighet att ändra vad han skrivit - och lade sig belåtet för att vila ut efter dagens bravader. Klockan fem sov han redan gott, och för första gången på länge drömde han inte om de hemska barnen. Inget kunde stoppa Ingolf; julen skulle bli ett minne blott.
Samma eftermiddag fick kommunikationsansvarige på Tomteland Santaworld, Sollerön, ett meddelande varken hon eller övriga kolleger kunde tolka som något annat än ett skämt, och som kasserades först efter åtskilliga minuter av förlöjligande. Ingen av dem hade någonsin hört talas om Mästare Gnimle och hans ondskefulla planer.
Miss B.A. Vamposaur
No comments:
Post a Comment