Irmelin och Albinius hade klivit upp tidigt för att gå på jakt efter ledtrådar. De hade letat hela förra dagen och hela kvällen, men de hade inte hittat någonting. Till slut hade det blivit så mörkt så att de inte längre såg någonting i det svaga ljuset från ficklamporna. De tyckte att det var underligt att det fortfarande var mörkt eftersom de hade sovit så länge. De satt vid Irmelins köksbord och väntade på att solen skulle gå upp, men det verkade aldrig hända.
”Vi måste förhöra vittnen. Någon på skolan måste ha sett stölden”, sa Irmelin efter en stunds tystnad.
”Men alla var ju i matsalen, ingen var vid vårt klassrum då vi hade lunch”, sa Albinius med en sorgsen röst.
”Alla kan inte ha varit i matsalen samtidigt. Tror du att alla i hela Umeå får plats i vår matsal?” undrade Irmelin lite skämtsamt.
”Nej, såklart inte. Du har rätt vi får leta vittnen. Vi börjar med oss själva. Har vi sett något underligt på sista tiden? Förutom råttor med svärd och sköldar.” sa Albinius.
”Där har vi det! Jag är säker på att råttorna har någonting med saken att göra! Det händer mycket konstiga saker med råttor, som dessutom har rustning och svärd med underliga inskriptioner som dessutom har med julen att göra! Vår vernissage hade med julen att göra, men nu är den förstörd!” sa Irmelin upphetsat.
”Det låter lite långsökt, men vi får undersöka saken. Kom så går vi.”
Ingolf hade just vaknat och idag hade han inte haft några mardrömmar om barnen. För igår hade han lyckats med första delen i sin plan: Han hade förstört en viktig sak för dessa barn. Han hade förstört deras julvernissage. Nu hade hans onda plan skridit till verket och hans älskade råttor var starkare än någonsin. Han hade visserligen bara förstört en sak för några få barn men nu visste han att han klarade av det, nu var det bara resten kvar.
”HELGA! Kom hit!” ropade han.
”Mästare, vad är det? Jag dammsugar ju inte! Fastän det mycket väl skulle behövas!” sa Helga som såg både förbannad och ledsen ut.
”Våga inte prata om dammsugning med mig! Förstått?!”
”Ja, mästare.”
”Bra, ge mig alla barnens teckningar och mina pennor, jag ska skriva brev till tomten… Och våga inte fråga varför!!!” Ingolf skrek nästan, både av ilska och av upphetsning. Nu började hans plan att ta form, först var han bara tvungen att sända ett meddelande till tomten.
”Här har du dina teckningar, mästare.”
Ingolf tog upp en teckning föreställande en ren med en släde och massor med paket. Han tog fram en röd penna och ritade ett stort rött kryss över hela teckningen. Han fortsatte så med resten av teckningarna tills han kom fram till en teckning föreställande en gris med en luciakrona. Han såg att det var en av de hemska barnens teckningar. Han blev så arg så han knövlade ihop den och kastade in den i den öppna spisen. Sedan fick han fram en teckning som föreställde tomten i en släde som delade ut julklappar till barn och djur. Ingolf tyckte att denna teckning var hemsk, men han behövde den för att få fram sitt budskap till tomten, så han kryssade över den teckningen också och la sedan ner alla teckningar i ett kuvert. Sedan skrev han ett brev, så här löd det:
”Här i finer du några billder som barnen har gjort. Jag, den ondskefulaste av de alla, har snot desa bilder av barnen. Jag komer göra många fler saker som du inte gila, jag tro. Du älska julen, jag hata julen. Inom den 24 decvenmber komer det inte finas någon jul att fira för de elaka barnen. Kom ihåg, Jultomten: Deta er bara börjgan på slutet på din framtid.
Mästare Ingolf”
Han tänkte först att han skulle låta Helga läsa igenom brevet, men sedan kom han på att hon skulle börja skratta åt honom så han bestämde sig för att låta bli. Han tog istället brevet och stoppade det i kuvertet och slickade igen det. På kuvertet skrev han ”Til tomten”.
”HELGA!” skrek han.
”Ja, mästare.”
”Skicka detta brev med snabbaste råtta så snabbt som möjligt. Jag vill att det ska vara hos tomten innan dagen är slut!”
Resten av dagen låg Ingolf i sin säng och föreställde sig hur tomten skulle reagera när hans brev kom fram.
No comments:
Post a Comment