Tredje december: Ingolf...

De stod helt tysta och bara lyssnade men det enda som hördes var en fågels skri i fjärran. Albinius gick närmare Irmelin och viskade nervöst ”Irmelin, kan vi inte gå hem nu?” Men Irmelin bara skakade på huvudet ”Jag vill ta reda på vad eller vem som spionerar på oss” Med beslutsamma steg gick Irmelin in i skogen mot den plats där hon hade sett rörelsen, men det var ingen där. Det enda som fanns på platsen som inte verkade höra dit var ett litet metallföremål. Irmelin plockade upp den och granskade den noga. Först trodde hon att det var en bit från en gammal burk men snart började Irmelins fantasi att skena. Hon tyckte nästan att det såg ut som lite sköld eller tänk om den lilla metallbiten bar på ett hemligt meddelande som ingen kunde se. Hon glömde fort vad det var egentligen hon skulle kolla och sprang tillbaka till Albinius. ”Alli, kolla vad jag hittade!” Sa hon glatt. Hon höll fram metallbiten så att Albinius skulle kunna se den ”Vad är det för något speciellt med den där saken?” Frågade han och såg lite skeptisk ut. ”Men fattar du inte!! Det kan ju vara vad som helst!!” sa Irmelin.Men Albinius såg fortfarande frågande ut. Irmelin ångrade att hon hade berättat om sin upptäckt då han inte såg det fantastiska hon såg i den lilla metallbiten, kanske hennes magkänsla inte alltid stämde. Sakta började de vandra hemåt under tystnad och ingen av barnen såg de små ögonen följde dem längst vägen.

Ingolf vaknade tidigt denna morgon då hans husa hade dragit igång dammsugaren på nedervåningen. han reste sig ur sin kista och morrade ilsket ”HEELGA!” Skrek han med allt han förmådde. ”Ja herrn” Svarade Helga. ”Hur många gånger har jag bett dig att inte damsuga på morgonen??” Sa han ilsket ” Men jag kan ju inte dammsuga på kvällen då är jag ju ledig” Svarade hon nervöst. Ingolf masserade sina tiningar sedan röt han ” MEN DAMMSUG INTE DÅ!” Sedan stängde han dörren till sitt rum och satte sig vid sitt skrivbord. Hans rum var mycket speciellt då det var inrett i en traditionell vampyrstill, eftersom han gillade allt som var mörkt och elakt. Han funderade en stund på vad han skulle göra och tillslut tog han fram sin almanacka och såg att det bara var 21 dagar kvar till julafton. Ingolf drabbades av plötsligt huvudvärk vi den tanken. Han riktigt hatade julen folk var snälla, det spelades julmusik i varje butik, barn skrattade och hade roligt men det värsta av allt var ändå tomten, då denna man var den som kom med all glädje… Men i år skulle de bli annorlunda. Denna jul hade han nämligen en plan, en plan så ond att ingen någonsin skulle kunna uppleva julens glada dagar igen. Han skrattade lite för sig själv när plötsligt det hördes en pytteliten knackning på dörren. ”Kom in!” Röt han. Men ingen öppnade dörren istället började någon krafsa på den. Ingolf blev arg och gick fram och slet upp dörren. ”Nå är det något du vill?” På golvet utanför hans dörr stod en liten råtta iklädd en pytteliten rustning av aluminium. ”Förlåt om jag störde dig mästare men du vet väll att jag inte kan öppna dörren själv” Sa den lilla råttan och såg riktigt olycklig ut. Ingolf suckade” Nå, har du något att rapportera? Råttan sken då upp i ett elakt flin ”Jodå mästare, allt går enligt planerna”…

//Miss M. Vamposaur