Irmelin vaknade av att någon puffade henne på sidan. Hon slog upp ögonen och kom först inte alls på var hon var, men sedan kom hon på att hon var i Tomteland! Gårdagen hade gått åt till att berätta allt som hade hänt för Tomten och Tomtens vän Algot, som Irmelin inte tyckte värst mycket om. Tomten hade i alla fall lovat att försöka ta kontakt med de råttor som alltid hade varit lojala mot honom innan den där lilla incidenten som han inte allt för gärna hade velat prata om. Det Tomten var bekymrad över var det Irmelin hade berättat om hur Helma hade dött, för han trodde att det bara kunde bero på en sak: uråldrig magi utövad av en häxa tillsammans med en förrädare som vet allt för mycket. Detta hade han förklarat med att det är enligt fysikens (och magins) lagar egentligen omöjligt att veta vad någon tänker eller veta vad någon tänker göra – ifall man inte har en förrädare till hjälp. Detta betydde då att Tomten hade en förrädare på sin sida, och han skulle göra allt för att ta reda på vem det var. Han hade skickat iväg Gudmar (som de hade fått veta var hans egentliga namn) till Albinius och Irmelins hem för att se om han kunde hitta Albinius familj och föra dem och Irmelins föräldrar i säkerhet. Sedan hade det blivit dags att gå och lägga sig och när Albinius och Irmelin väl kom in i sina rum var de så trötta att de kunde somna utan den lugnande chokladen som nissarna erbjudit dem.
”Vakna, flicka. Det är frukost”, sa en liten pipig röst. Det var nissen Amina som stod vid Irmelins sängkant med en bricka i handen.
”Okej”, sa Irmelin och satte sig upp i sängen. Hon undrade om Albinius också hade fått frukost, de hade inte fått sova i samma rum, fastän de hade tjatat om det. ”Vi har ändå så mycket rum, nog ska ni väl ha ett rum var”, hade Tomten sagt och de hade inte orkat diskutera mer.
”Irmelin! Du är vaken! Du har också fått frukost ser jag! Jag fick frukost av Evert, denna lilla nisse”, sa Albinius glatt och visade Irmelin Evert. Han såg först glad ut för att han blev presenterad, men han verkade inte ha gillat att Albinius hade kallat honom ”lilla nisse”. Albinius verkade inte ta någon större notis om detta utan gick och satte sig bredvid Irmelin som försiktigt tuggade på en himmelskt god smörgås.
”Så, vad ska vi göra idag?” frågade Albinius Irmelin, men det var Evert som svarade på frågan.
”Ni ska ha ett möte med Tomten där han ska förklara för er vad som är ert uppdrag, och sedan ska ni få tillgång till den utrustning som ni behöver, sedan gissar jag att det bara är att ge sig av. Jag antar att det kommer att bli ett farligt men viktigt uppdrag med tanke på att han har tagit emot er här”, sa Evert med en säker röst.
”Det var detaljerat…” sa Albinius förvånat.
”Vi nissar gillar att vara detaljerade när det gäller viktiga saker”, sa Evert stolt och sträckte på sig som om han trodde att det skulle få honom att bli längre.
När Albinius och Irmelin hade ätit sin frukost och hunnit samla sig nog var det dags att träffa Tomten igen. De fick gå in i ett stort rum med stora fåtöljer i mitten av rummet. På sidan stod det en öppen spis och på väggarna hängde tavlor av allt möjligt som såg ut att komma från Tomteland. Albinius trodde att detta var Tomtens kontor, fastän det var så mysigt och inte alls såg ut som ett kontor.
”Hej, barn. Gör er bekväma i fåtöljerna så ska jag gå och hämta Algot så kan vi börja prata sedan”, sa Tomten som var på väg ut genom den stora röda dörren.
”Tomten, vänta!” sa Irmelin hastigt. ”Kan vi inte ta det bara vi? Det är inget personligt eller så, men det känns inte som om jag kan tänka när Algot är i närheten…”
Tomten skrockade sig och sa: ”Ja, Algot kan vara lite läskig ibland, men han är faktiskt helt okej när man lär känna honom, men visst, det här kan nog gå bra utan honom också.” Tomten stängde dörren till rummet och satte sig ner i den största fåtöljen mitt emot Albinius och Irmelin.
”Så barn, Gudmar har talat om för er att det är någon som håller på att förstöra julen, inte sant?” frågade Tomten.
”Ja, det har han och vi har märkt det flera gånger!” sa Albinius högt.
”Jag hörde det igår, Albinius, men nu ska vi prata om ert uppdrag. Det är så att det är någon som styr allt detta och som kommer göra allt för att förstöra för alla som vill fira jul, och det måste vi sätta stopp för, tillsammans. Ni måste ta er an denna uppgift att ta reda på vem det är som ligger bakom detta. Det är sannerligen en ond person med tanke på att han använder mina egna råttor som spioner, eller nåja, det var mina råttor en gång i tiden…” sa Tomten som såg lite bekymrad ut. ”Personen ni söker är säkert någon ni har stött på, säkert någon som bor i er stad, med tanke på att han har gett sig på er personligen. Ni måste också ta reda på vad denna personen har för plan som skulle kunna förstöra julen, det är viktigt att vi får reda på detta, barn. För då kan vi skydda det som den ska förstöra och så kan vi kanske rädda julen. Vi ska hjälpa er så mycket vi kan, för vi har några specialprodukter som vi bara ska ge ut i nödfall. Så, tar ni er an denna utmaning?”
”Ja!” sa både Irmelin och Albinius i kör.
”Bra, då ska jag visa er utrustningen”, sa Tomten och tog fram två små påsar ur sin stora rockficka och gav den röda till Albinius och den gröna till Irmelin. Barnen blev förvånade över hur små påsarna var, de hade väntat sig någonting i stil med rustning och svärd.
”Där i är allt ni behöver. Det finns en sändare där så vi kan se var ni är, eller rättare sagt var påsen är, så tappa inte bort den! Vi har också en så kallad nödren, det är ett sorts halsband och när man trycker på det och tänker på rätt sätt så får man hjälp.” Irmelin och Albinius tog fram ett halsband med ett hänge föreställande en silverren, båda två tyckte att det var det finaste halsbandet de någonsin sett.
”Det är lite svårt att använda det, men jag vet att ni kommer klara det, för ni är smarta barn. Ni vet redan hur man använder asken, så det var väl vad jag hade att säga. Eller vänta nu! Påsarna är fyllda med magi, det borde ni också veta. Ni kommer att kunna känna er starkare eller få en förmåga som ni annars inte har. Men kom ihåg att det finns en begränsad mängd magi i påsen, så använd den väl”, sa Tomten. ”Ni kommer att få hjälp av Gudmar, när han har tid så ni kommer inte vara helt ensamma heller, så ge er av nu så ska vi se att det här ordnar sig!”
Albinius tog fram den gröna asken som de senast använt för att ta sig dit.
”Tänk på mitt hus, Alli, då kommer vi i alla fall till samma ställe!” sa Irmelin.
”Vi ses snart barn! Farväl så länge, och lycka till!” sa Tomten och vinkade. Barnen vinkade tillbaka och sedan försvann de.
Algot som hade stått utanför dörren och tjuvlyssnat på hela samtalet var helt förstummad. Tomten hade gett barnen de påsarna, de viktigaste påsarna av de viktigaste och det var absolut inte bra ur Algots synvinkel, för ifall de kom på hur de skulle använda dem på rätt sätt, skulle Ingolf kunna bli avslöjad på nolltid!
No comments:
Post a Comment