Irmelin tittade ut genom fönstret, det var mörkt ute och snön singlade långsamt ner från himmelen. Plötsligt hördes hennes mammas röst från nedervåningen ”Älskling, det är dags för dig att gå och lägga dig”
Irmelin suckade hon ville verkligen inte sova, det var så mycket som hänt de senaste dagarna
och Irmelin hade gärna velat ha lite tid att tänka över saker och ting. Det hördes ett prasslande ur en liten bur som Irmelin hade placerat under sin säng. Där i hade hon Råttan Helma som de hade fångat dagen innan. Hon hade försökt förhöra Helma hela dagen men råttan hade hållit tyst. Men Irmelin ville så gärna veta varför hon blivit biten och varför hon nu kunde tala med råttor. Hon väntade en stund tills hon var säker att hennes föräldrar hade gått och lagt sig sedan drog hon fram buren och placerade den framför sig.
”Helma, berätta för mig varför jag kan tala med råttor?” Frågade hon sedan råttan. Men råttan ville inte alls tala, som tur var så fick Irmelin en idé. Hon plockade fram en bit pepparkaka som hon av någon anledning hade sparat från lucia firandet.
”Heelma, om du berättar vad du vet så ska du få något av mig…” Sa hon sedan till råttan och höll fram kakbiten. Helmas ögon blev stora vid åsynen av kakan och Irmelin såg hur råttan slickade sig om munnen.
”Nå ska du berätta för mig vad du vet?” Helma tittade hastigt bort sedan fäste hon blicken på Irmelin och fräste ”Aldrig att jag berättar något för dig människa!!!”
Irmelin ryckte då på axlarna och tog en liten tugga av pepparkakan. Helma vred sig då lite plågsamt, Irmelin tog då en till tugga och då brast det för Helma.
”Jag berättar vad du vill bara jag får en bit av den söta kakan.” Irmelin funderade en stund sedan sa hon.
”Du berättar först sedan får du kakan”
Helma suckade och sa sedan ”Okej, vad vill du veta?”
”Börja med att berätta varför jag kan tala med råttor”
”Det fungerar nämligen så här vi är inga vanliga råttor, vi är magiska råttor från tomteland. Men vi blev förvisade därifrån när någon av oss åt upp tomtemors julgröt, eftersom vi då hade levt i tomtens magiska hus så fastnade magin i oss därför kan våra bett utföra fantastiska saker” Sedan tystnade hon.
Irmelin bröt då en bit av pepparkakan och gav den till Helma som gladeligen satte i sig den.
”Nu förstår jag” Sa Irmelin drömmande men det var fortfarande en sak hon ville veta.
”Berätta för mig varför ni vill förstöra julen och vem som styr er”
Nu tystnade Helma ”J-jag kan inte berätta de dödar mig” Sa hon nervöst och började skaka.
Irmelin tyckte synd om henne, plötsligt ringde det på dörren men ingen gick för att öppna.
Irmelin smög då ner för trappan och öppnade dörren, men det var ingen som stod där utanför. Irmelin gick då upp igen men halvägs upp för trappan hördes ett skrik. Irmelin kände hur de ilade längst ryggraden och hon började springa upp till sitt rum. Väl inne i rummet såg hon Helma ligga orörlig i sin bur, Irmelin gick fram till henne men det var för sent. Helma var redan död…
Miss M. Vamposaur (förlåt Miss B. men det tog lite lång tid)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment